Eldsjälar.
Din varma hud
har brännmärkt min själ
vi dansar
bland dina endorfiner
som skapar lyckorus
två eldsjälar som kämpar
för att räcka till
när omvärlden kväver oss
men i vår eufori
spelar inte det någon roll
Genom en iskall vinter.
Det finns för mycket som känns under huden där. För mycket minnen.
Allt jag saknar, allt jag är tacksam över att slippa och allt jag längtar efter finns på något vis där.
Allt som är och allt som varit, döljer sig bland husen och gatorna där.
Men mest av allt finns han där. och hon fanns där en gång, i en annan tid.
I Fredags var det ännu en årsdag. Jag överlevde, tror även M överlevde.
Men vi saknar honom. Det gör vi alltid. 6 år har gått fort. För fort kanske.
Kanske är det bra att tiden går fort, kanske inte. Jag vet inte.
Men jag vet att saknad kan man lära sig att leva med ibland.
Livrädd för att leva.
Mannen i den vita hatten. Repeat.
Förstår inte grejen med att alltid vara förloraren.
Hur jag alltid lyckas så fruktansvärt dåligt.
En hand att hålla.
En famn att falla i.
Ett hjärta som vill slå.
För mitt vill faktiskt inte mer.
Önskar att jag kunde hålla käften.
Ånger. Ångest. Ånger. Ångest.
Vill inte andas. Måste andas. Vill andas. Vill inte leva. Måste leva. Vill leva.
ÖNSKAR JAG KUNDE STANNA TIDEN.
Tankebanor krockar. Tänker samma tankar en, två, fyra, sex gånger. Tappar räkningen.
Finner ändå inga svar. Finner ingen lösning. Ingenting.
Står på samma ställe som jag gjorde när jag tänkte första gången.
MEN
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
så vet jag vilka som skulle fått det.
Du är en av dem.
Vem är du att mig fördömma.
18 år. Vuxen och allt det där.
Min dag kom, precis som för alla andra. Min dag kom idag.
Pulsslag.
när du ligger bredvid mig
är jag lugn
jag andas rätt
i takt till pulsslagen
som döljer sig under
din varma hud.
jag dansar
igenom drömmarna
med dig tätt intill
hud mot hud
dina känslor bränner
hål i mig.
dina fingrar vilar
mot min puls.
känner du slagen
hur det slår för dig?
alltid för dig,
allt för dig
alltid.
Det finns inga flyktvägar kvar för sådana som oss.
Mitt hjärtas stad är Göteborg, har alltid varit, kommer alltid vara.
Verkligheten smyger sig på nu. På Tisdag är allt som vanligt igen.
Men imorgon väntar min sista flykt innan verkligheten helt är tillbaka.
Håll ut jag behöver dig.
*
Jag flyr imorgon.
Flyr till allt som känns viktigt just nu.
Gbg. Anna Ternheim. Kramar. Vänner. Andetag.
Ditt ansikte tappar all sin färg.
Ditt ansikte tappar all sin färg
när du målar
ditt hjärta i lögner.
Dina kalla fingrar
mot min puls
jag känner din kyla
i mitt blod
det gör ont.
Din tystnad
fyller min kropp
och din kyla
skapar en bitter eftersmak
av svek
som krossade oss båda
Sten mot sten.
När luften träffar mina lungor och en sekunds lugn kommer på besök,
då kommer nästa fall exakt samtidigt. Aldrig lugn. Aldrig ro. Aldrig bra.
Jag håller mig vid liv med hjälp av fina texter och andetag från vänner.
Ibland dansar jag bort sorgerna till patetiska sånger. Det känns bättre då.
I alla fall när man dansar tillsammans med sina vänner.
Det handlar om att överleva när världen försöker krossa dig, har en vän sagt.
Men hur överlever man när världen redan krossat en till noll?
Snälla lär mig det.
Jag kämpar med ord som inte vill komma ut, och ord som kommer ut fel.
Jag är elak mot alla som inte förtjänar det, jag är elak mot mina hjärtan.
Allting är en kamp.
En kamp om att vinna fallet som känns som
sten mot sten.
Orkar inte försöka mera, orkar inte imponera.
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig, om jag hade lite hjärta att dela med mig,
om jag hade lite kärlek så var den till dig.
Jag mest lyssnar på musik hela dagarna, går till min skola, kommer hem och konstaterar
allt jag borde göra, en som jag inte gör.
Undanflykter är min räddning nu.
Jag tar smällen nästa vecka istället.
Hjärtat och hjärnan behöver en paus nu.
Avtryck
Din närhet gör mig svag
för du är allting
jag någonsin drömt om att vara.
himlen reser sig
i mina drömmar
som handlar om dig.
när min skugga
reflekteras i dammet
från dina fotspår
spricker mitt leende
för ingenting
kan mäta sig med
att få lämna ett avtryck
i ditt liv.
Kent - Röd.
Hjärtstillestånd. Håller andan. Kan inte andas. Lyssnar.
*
Åtminstonde när människor säger att jag är en parodi på andras liv.
Tack för det.
Vi håller oss till poesin ett tag nu.
Känslorna kan vi ta en annan gång.
Puss.
60 sekunder.
Jorden slutar snurra
när dina andetag tystnar
i något som känns som evighet.
60 sekunder
andlöshet.
dödlighet.
döden tränger igenom
våra likbleka skal,
kroppar
som bara finns för att skydda
våra hjärtan.
ljudlöshet
52 sekunder.
andas för mig nu
jag skriker
du är tyst.
varför är du alltid så förbannat tyst?
60 sekunder.
du andas
äntligen.
hjärtat slår igen
otakt
som en påminnelse
om att ingenting varar för evigt
inte ens du.
