Mellan mina hjärtslag.

Sten mot sten. Allting faller hårt nu.
När luften träffar mina lungor och en sekunds lugn kommer på besök,
då kommer nästa fall exakt samtidigt. Aldrig lugn. Aldrig ro. Aldrig bra.

Jag håller mig vid liv med hjälp av fina texter och andetag från vänner.
Ibland dansar jag bort sorgerna till patetiska sånger. Det känns bättre då.
I alla fall när man dansar tillsammans med sina vänner.

Det handlar om att överleva när världen försöker krossa dig, har en vän sagt.
Men hur överlever man när världen redan krossat en till noll?
Snälla lär mig det.

Jag kämpar med ord som inte vill komma ut, och ord som kommer ut fel.
Jag är elak mot alla som inte förtjänar det, jag är elak mot mina hjärtan.

Allting är en kamp.
En kamp om att vinna fallet som känns som
sten mot sten.