Mellan mina hjärtslag.

Jag har tillbringat några dagar nu i en stad som jag föraktar mer än någon annan stad.
Det finns för mycket som känns under huden där. För mycket minnen.
Allt jag saknar, allt jag är tacksam över att slippa och allt jag längtar efter finns på något vis där.
Allt som är och allt som varit, döljer sig bland husen och gatorna där.
Men mest av allt finns han där. och hon fanns där en gång, i en annan tid.

I Fredags var det ännu en årsdag. Jag överlevde, tror även M överlevde.
Men vi saknar honom. Det gör vi alltid. 6 år har gått fort. För fort kanske.
Kanske är det bra att tiden går fort, kanske inte. Jag vet inte.
Men jag vet att saknad kan man lära sig att leva med ibland.