Fuck you.
Du vände mig ryggen och det enda som fanns där för att fånga mig när jag föll var kylan. Allting faller, förr eller senare faller allt. Men du har alltid sagt att jag aldrig skulle bli hon som föll så där handlöst som allting annat. Jag skulle aldrig bli som de andra. Aldrig bli en i den gråa massan. Du lovade mig det. Men löften brister, precis som allting annat. De faller och blir till ännu en bortglömd sanning som kallas lögn. Men du glömde visst bort det på vägen. Du verkar inte ens komma ihåg att du glömt bort mig.
Men vet du?
Det gör ingenting. Jag är van nu. Jag tror faktiskt jag är det nu.
*
Ni som känner mig vet att det finns en annan plats där jag skriver.
Jag återkommer här någon gång då jag har något att säga.
Känslokall.
Att slippa känna allting som finns under huden, i mitt hjärta och i varje hjärtslag.
Jag orkar inte tänka mer.
vill bara vara säker.
inte känna.
bara veta.
Heartbeats.
motljuset
reflekteras i dina ögon
ditt leende skapar
endorfiner.
och
det gör ingenting
att motvinden alltid
blåser åt mitt håll.
inte så länge du håller min hand.
13.
vår dag.
*
Under min puls.
finns du
och allting som
håller mig vid liv.
----
Det är December. Jag kan inte sova.
Ett rastlösthjärta och ett alldels för stort huvud
håller mig vaken.
Kanske är det inte så stort, men det känns så.
Som att det kan sprängas precis när som helst.
Kanske är det bara jag
eller mina lakan som är för stora.
De kväver mig.
Jag liksom druknar
i mig själv.
Jag behöver någon
som håller i mig
liksom hela tiden.
Jämt.
men mest nu.
----
Daterat en sömnlös decembernatt.
*
Det är då lusten om att vilja ge upp känns närmare än någonsin.
