Vet du vad det är som går och går, lika säkert som hjärtat slår? Vet vad det är som går och går, döljer och läker alla sår?
Konsten att känna sig utanför.
Att befinna sig i en evig periferi där man ser på hur drömmarna passerar förbi.
Det skapar en känsla som får hjärtat att vrida sig i bröstkorgen flera gånger i minuten.
Otakt, feltakt, ständigt fel. Hjärtat slår alltid fel eller slår pulsen fler. Alltid otakt.
Tre steg före, tre steg efter. Missar ett slag. Aj. Missar två. Hjärtattack.
Ni fattar.
Räddningen finns i andetagen har jag kommit på.
Att andas i kvadrater och hjärtan skapar lugn, det håller tankar på avstånd.
Men vissa säker tränger ändå igenom huden, du är en av dem. Jag hatar dig för det.
Det var inte om dig jag skulle skriva, men du lyckas ändå alltid komma med.
Fuck it.
Jag finner inga fler ord att skriva.
Och jag fattar ingenting av det jag skrivit.
Därför avslutar vi här och nu.
du? :/
