Här blir man paranoid i ett slags kollektivt utanförskap.
"DET HÄR ÄR INGET LIV, DET ÄR ETT SORGLIGT SUBSTITUT"
Man ska aldrig sluta hoppas.
Aldrig.
Och jag hoppas på att alla trasiga hjäran en dag ska få bli hela.
Även ditt och mitt.
Kommentarer
Postat av: elin
en dag! en dag du, då ska du få se att allt är annorlunda <3
Trackback
