Mellan mina hjärtslag.

22:50
Natten närmar sig med stormsteg. Håller hjärtat för ännu en natt?
Jag söker efter en hand att hålla, för jag orkar inte stå på mina egna ben i natt.

Natten kom som alltid.
Jag minns att jag skrev något om regn som faller på utsidan och tårar som alltid faller på insidan.
Jag låg mellan lakanen och lyssnade till regnet i något som kändes som timmar.
Sömnen kom och tog mig, som den alltid gör förr eller senare. Oftast senare.

Idag är jag lugn. Hjärtat slår rätt idag. Inga tårar har ännu kommit på besök.
Men jag kan ändå inte låta bli att invänta fallet.
För allting faller. Förr eller senare faller allt. Det är så det är, så det alltid har varit.
Men nu är jag lugn. När mitt hjärta är lugnt är jag lugn.

Jag räknar inte längre andetagen. För jag vet att allt är i balans för stunden.